Svenska

Rysslands anfallskrig mot Ukraina utlöser en tumultartad sorgeprocess hos Sofia Parland. Rasande medvetet börjar hon skriva för att förstå vad som lett fram till kriget och vad som driver människor till att stöda det. Hon söker svar i atmosfären i Ryssland på 2010-talet då hon växte upp i Sankt Petersburg, men också i människans natur och instinkter. Går svaret att finna i längtan efter ett hem, i den mänskliga driften att stanna kvar hos den som misshandlar en för att det trots allt finns en trygghet i det? Eller är allt patriarkatets fel? Sofia Parland har inte upplevt 1990-talet, då det nya Ryssland skulle byggas och det fanns hopp. Hon har bara sett förfallet, och vittnar som en av de första om en omtumlande generationsskillnad i sättet att uppfatta världen.   Skrivet på revbenen är en bok om att släpa runt på sitt ryska arv som ett kors, med den långa östgränsen bultande vid tinningen. Om att förlora det man trodde var ett hem, och om den förlorade Sofia. Om våld från ens fädernesland, om våld från ens eget land mot ett annat land - om sorgens våld. Sofia Parlands litterära förebilder är Yahya Hassan, Linda Skugge och Edith Södergran. Deras arv gör hon något alldeles eget av.

När Robert Musil tar sig an en av människans trognaste följeslagare, dumheten, är syftet inte först och främst att beskriva hur den kommer till uttryck utan snarare vad den är. Han döljer inte svårigheterna med att nagla fast den och inte heller paradoxerna som omgärdar den. Dess undflyende gestalt eftersöks i politiken, konsten och det sociala samspelet. Ett antal dumhetskategorier läggs fram, från den rena enfalden till fanatikerns blinda tro, från kitschen till det kalkylerande sinnet. Men Musil pekar också på dumhetens stora allmängiltighet och hur den ingår som komponent i en lång rad företeelser, även i framsteget och klokheten.

J.M.G. Le Clézio är en passionerad fi lmälskare. I Färder i fi lmens värld, 2007, berättar han lustfyllt om sina starka fi lm upp levelser, alltifrån 1940-talets seanser i mormoderns våning i Nice med en Pathé Babyprojektor och ett lakan som fi lmduk till möten med dagens unga koreanska fi lmskapare. Färden går via tidi ga mästare som Jean Vigo och Yasujiro Ozu och Marcel Carné till Antonioni, Godard och Bergman, vars Somma ren med Monika Le Clézio skriver om med särskild värme. J.M.G Le Clézio föddes i Nice 1940. Han har skrivit ett fyrtiotal böcker: romaner, noveller, essäer, m.m. Le Clézio tilldelades 2008 Nobelpriset i litteratur.

Det enorma och traditionstyngda Kina har "plötsligt" kommit oss väldigt nära. Och detta i kraft inte bara av landets snabbt växande inflytande på västvärlden genom den expanderande ekonomin, som inbegriper uppköp av våra heligaste technosymboler som kameratillverkaren Hasselblad och Volvo personvagnar, utan också i uppenbarelsen av dess lika "plötsliga", och därmed "skrämmande", modernitet. Vi måste nu lika "plötsligt" bestämma oss för vad det är vi ser, eller något blygsammare: vad det är vi ska titta på och titta efter? Å ena sidan har vi landets enorma expansion, å andra sidan ser vi Kinas historiska underskott: brist på demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och grundläggande välfärd. I det senare sällskapet kan vi obekymrat behålla de koloniala glasögonen: när ska de bli lika godhetsfulla som vi? Men först när vi lägger ifrån oss den ingrodda kolonialismen, utan att ersätta den med kulturrelativism, blir vi i stånd att historisera våra jämförelser. I "Kinesiska samtidigheter" beskriver Kina-kännaren Göran Sommardal i essäform några avsnitt av den samtida kartan: historien i historieskrivningen, världsbildarnas historia, personerna i romanerna, kulturrevolutionens litteratur och poesins berättelser.

Detta är en ny, modern översättning (2017) av detta klassiska verk av Virginia Woolf. <br/><br/>"Hur ska vi enligt er uppfattning kunna förhindra krig?" - denna fråga, ställd i ett brev från en a­dvokat i London, utgör startpunkten för Virgini­a Woolfs essä Tre guineas som kom ut 1938. <br/><br/>Fascismen och nazismen hade vuxit sig starka i Europa och ett storkrig tycktes alltmer hotande. I essäns tre kapitel analyserar Virginia Woolf det samband hon ser mellan kvinnors underordning, manliga hierarkier och ett samhälles disposition för krig. I brev till tre olika mottagare - två kvinnor och en man - presentera­r hon de belägg hon funnit för sina teorier och diskuterar, ofta med dräpande ironi och humor, möjliga vägar till förändring. <br/><br/>Tre guineas är en lektion i kvinnohistoria men även en uppfordrande maning till motstånd mot fascism och militarism.

Suzanne Brøgger har skrivit en samling krönikor och anteckningar om Norge! Hon har rest runt och samtalat med konstnärer och samhällsdebattörer för att komma på vad det är som gör just Norge så speciellt. Hon framhåller också de nordiska ländernas gemensamma potential: ett förenat Norden borde bli det nya! Men självfallet handlar det mer än om Norge, Norden och norska omeletter. Det handlar också om förhållanden och fenomen som präglar vår tid.<br/><br/>Med ålderns rätt sätter sig Brøgger på en hög barstol mitt i lokalen och iakttar den nya världen omkring sig. Så mycket av det gamla är nu borta och förbi. Många har svårt att navigera och känna igen sig i det nya och inte blir det bättre av att samhället till stor del har mist sin bildning och sin kultur.<br/><br/>Författaren Suzanne Brøgger ger sig själv rätten att flanera fritt, göra egna iakttagelser och framföra sina högst personliga åsikter. I sin nya bok <em>Norsk Omelett</em> bjuder hon på allt det som vi läsare har lärt oss att älska: den provocerande, den bildade, den belästa, den roliga och den alltigenom uppfriskande författarblicken.

På Flykt - En Essä Om Politiskt Sönderfall [Bok / Danskt band]